Saker som får en att tänka till...

Idag när jag läste tidningen hemma hos mamma och pappa så funderade jag på hur bra jag har det. Ämnet har varit uppe på tapeten tidigare i bloggen, jag vet, men jag vill ändå ta upp det igen.

Först satt jag och läste om uteliggare i Kristianstad. Pappa kände en av männen och berättade lite om hans bakgrund. Det är så lätt att dömma dessa människor när man t.ex. ser dem på stan eller med en flaska i näven på stationen. Men det är väl ändå ingen slump att vissa människor hamnar i sådana tråkiga situationer och att deras liv kantas av trubbel varje dag. Jag mår riktigt dåligt när jag läser sådant och tycker mycket, mycket synd om dessa personer. De kan inte ha valt livet själv.

Bläddrade sedan vidare i en annan tidning där det stod om en man/pappa som hade förlorat sin fru och några veckor gamla dotter i en bilolycka, en dotter överlevde men har myckt brännskador på kroppen. Även denna person hade anknytning till min pappa, då det är hans f.d elev. Tänk att förlora halva familjen så abrupt, eller ja, att förlora sin familj överhuvudtaget. Jag kan inte ens göra mig en föreställning om vad han och tösen har fått gå igenom och fortfarande går igenom tillsammans.
Denna man bloggar om sitt liv och hur han och hans dotter lever nu och honom hittar ni under singelpappa.blogg.se Jag var inne och läste hans blogg tidigare idag och fällde några tårar, precis som när jag läste tidingsartikeln tidigare idag. Han måste vara en fantastiskt stark människa, kanske mycket tack vare sin lilla flicka, han har kanske inget val?

I vilket fall. Ibland undrar jag över varför jag över huvud taget slår upp tidningen och tvingar mig igenom vissa artiklar. Kanske tänker alla det, eftersom man blir så fruktansvärt illa berörd. Kanske är det därför man gör det, för att tänka på hur bra man verkligen har det och hur lyckligt lottad man egentligen är.

Dock vet man aldrig vad som händer, därför är det så viktigt att visa människorna runt om en, de man står så nära, vad man verkligen känner och hur lycklig man är att man har just dem runt sig.