skip to main |
skip to sidebar
Sådär ja, bättre sent än aldrig ;) Dessa kommer in lagom tills det är dags att ta nya ju!
Som synes så är bilderna inte tagna där de brukar vara, utan hemma hos mina föräldrar utanför ett par garderober. Funkar ju lika bra det.
Magen är inte mycket större än innan, jag står stilla i viktuppgången just nu (!!!), men dock har magen sjunkit ner en hel del.
Både igår och i förgår var jag ute och gick lite längre med vovvarna, vilket fungerar finfint! Dock börjar det bli tungt att mocka, speciellt eftersom grepen är sönder så jag får använda en mindre. Det gör att jag får böja mig lite längre ner = ajaj i ryggen!
Som ni ser så har jag snålat in lite på bilderna, alltså ingen framifrån! Besparar er bristningarna jag har fått....! Trodde faktiskt att jag skulle klara mig utan bristningar, men tji fick jag.. Surt som bara den, men men, vad gör man? Dock är det inget jag skryter med och väljer därför att inte lägga ut bilder på magen framifrån. Psssst, man ser dem även lite på sidorna ;)
Ni får ursäkta att jag är hemskt dålig på att uppdatera här nu, men har noll motivation här från husvagnen. Det är inget fel med att bo i husvagnen, fungerar ändå rätt skapligt och halva tiden har ju för tusan snart gått!! Men det är ändå inte hemma och man går verkligen på varandra!
Jag mår inget vidare idag - förkyld, ont i halsen, ont i magen och lite illamående, örk.. Så nu ska jag lägga mig lite igen och ta igen mig tills pappa kommer hem, då man äntligen får någon att tragga lite med..
Ha det så bra alla, kramar på er!
Ja, det är så vi har det nu och snart har haft i en vecka. Helt samslöst egentligen, men ja, det är väl ändå ganska mysigt. Dock mördas mina höfter varje natt, sängen är inte riktigt anpassad för mig just nu, tyvärr.. Ska slänga i en extra madrass tänkte jag, så det mjuknar lite till.
Och stökigt är det, jämt och ständigt. Men men, det är verkligen svårt att hålla ordning med alla kläder, skor, prylar och köksattiraljer, lägenheten kommer att kännas som ett slott sedan!!
Härom dagen var jag, mamma och Mimi inne i stan. Där var jag med om två så himla roliga saker! Jag köpte mig en symaskin, som jag har tjatat om så länge, ska bli så roligt att prova den, men jag väntar tills vi flyttar tillbaks, eller så tar jag in den i huset och syr där lite.
Och dessutom träffade jag min vän Sofia, som precis är hemkommen efter 6 månader i Korea med sin familj och även en vända på Filippinerna. Det var så himla roligt att träffa henne och tragga lite, ser fram emot att sätta ett datum med tjejerna så vi kan tragga som bara den och umgås riktigt mycket =)
Bilder på magen är tagna, men jag orkar inte slänga in dem nu. Jag har jobbat inatt och precis ätit frukost. Ska jobba en natt till, sedan ska jag inte jobba fler nätter på en väldigt lång tid!
Ha det riktigt bra med er, kramar!
....som betyder så oerhört mycket för mig.
Tilda har tagit dessa två bilderna och jag bara älskar dem. Man kan, enligt mig, se så mycket i hästens ögon och därför tilltalar bilderna mig massor.
Min fina Armani.. Han är bäst helt enkelt. Första hästen är nog alltid något speciellt. Och helt klart är denne man speciell, man måste jobba för att bli hans vän, och även jobba för att behålla honom som vän. Med honom känner jag mig alltid trygg, vi känner ju varandra så väl efter alla dessa år tillsammans.
Det skär i mig nu när jag inte kan rida alls. Just nu anser han inte att jag är en bra vän, han vänder mig ryggen och vill inte alls vara där jag är. Han förstår ju inte varför jag inte kan rida och göra roliga saker med just honom nu..
Tittar man in i hans öga på bilden, så ser man en trygg häst, med mycket tankar och funderingar. Han vill mycket, kan mycket och ska få göra mycket för att vara lycklig. Och det är min skyldighet att ge honom det.
Nästa foto är på min lilla Malva. Man brukar säga att inget stall är komplett utan en shetlandsponny, det stämmer vill jag lova. En shettis ger så mycket och tar lika mycket tillbaks. Malva är en smart, tuff och bestämd dam med mycket åsikter. Samtidigt är hon kärleksfull, vill vara nära och vill vara omtyckt.
Även min lilla häst kräver sin beskärda del av motion och sällskap, och även här gör det ont i mig att jag inte kan ge henne den motion hon kräver just nu... Jag hoppas dock snart att jag är fit fot figt igen och kan ta mig an min lilla docka. Även med denna häst, är det min skyldighet att se till så att hon mår bra och får det hon kräver, det är min skyldighet att se tilll så att hon är lycklig.
Under all denna lugg döljer sig två ögon. Ögonen är livfulla och innehåller mycket bus! Hon har hela livet framför sig och tar in så mycket hon kan med blicken - hon har massor kvar att lära och vill så gärna lära sig allt.
det ska bli fantastiskt roligt att få följa denna flicka genom livet, även hon är ju bäst.
Tänk att jag har fått turen att få två så speciella hästar i min närhet. Och dessutom två så olika!
Armani, som är en äkta häst, man kan inte bara gå fram och göra vad man vill med honom. Han vill gärna ha närhet, men lite på avstånd. Jag får gärna vara vid honom, men inte över honom.
Malva, är den häst som bara älskar all form av närhet. Vad man än gör med henne så njuter hon av uppmärksamheten i fulla drag. Helst vill hon sitta i knät, om hon får bestämma.
Det är inte mycket just nu i mitt liv som kretsar runt mina hästar. Mitt liv just nu består av den kommande bebisen, renovering, hund och hemmet. Jag vill inte ha det riktigt så, utan vill självklart att mina hästar ska få vara en del av mitt liv, precis som innan. Det kommer igen, det vet jag för det ska jag se till. Jag ska börja rida igen efter förlossningen och Malva ska köras in och jag ska köpa en vagn åt henne till sommaren, jag längtar så kan ni tro!
Därför ville jag att hela detta inlägg endast skulle röra mina två änglar i stallet, där jag söker min tillflykt och där jag har min terapi. Fler sådana här inlägg kommer säkert. För er som inte är intresserade, trist! Min blogg handlar ju om mitt liv, och hästarna är så viktiga för mig och har varit en del av mig under i princip hela mitt liv.
Ha en härlig dag mina vänner, nu ska jag köra till hästarna och pyssla om dem riktigt ordentligt, det är de värda. Kram
Jag vet, vi har slarvat, igen! Och missat en veckas bilder, nämligen v. 33... Så tråkigt, men här är iallafall v. 34. Nu har vi dock gått in i v. 35 - galet!!
Jag är väldigt glad över att jag har klarat mig ifrån alla bristningar, än så länge iallafall, trots att magen har växt med en väldig fart, periodvis. Dock hade jag klarat mig utan den fula hormonranden som finns som ett snett streck över magen, men men, den försvinner ju ganska snabbt sen =)
Helgen har annars flutit på bra. Igår kväll träffade vi bästaste Jennie och Nick. Var ute och åt med dessa vänner och hade, som vanligt, helt galet roligt! Efter det blev det snack och snacks hemma hos dem - tack för igår älskade ni!
Jag och Jennie var även en sväng på Hus- och hemmässan i Kristianstad under dagen, men trots trevligt sällskap så var mässan en besvikelse, jag vill ha betydligt mer inredning, men där var nästan ingenting.
Idag däremot har vi varit mycket effektiva, jag och Kalle!
Började dagen med längre promenad med älskade Yda, passade även på att svänga bortom affären under promenaden. Sedan hem och åt frukost.
Efter det packade vi och rensade ut vissa utrymmen (hela badrummet och vaskskåpet i köket). Jag lovar, det kändes som att vi tömde större delen av lägenheten också, eftersom vi ska bo i mammas och pappas husvagn (!!) i fyra (4!!!!) veckor, hahaha.. Helt galet egentligen, men ni kan tro att vi nu har det mysigt här ute, för visst är det i husvagnen jag sitter och surfar!
Lägenheten kommer kännas stor sedan när vi flyttar tillbaks, och jag är säker på att tiden kommer gå fort under dessa veckorna.
Sedan hinner vi knappt flytta hem igen, förrän det är dags för bebis - hjälp!!
Ha det gott alla, nu ska jag snart sova, bara in och kissa och borsta tänderna i huset =)
Kram på er!
Grattis till mig, säger jag idag, som fyller 23 år!!
Hade kalas i fredags tillsammans med Davis, sambons svåger. Han fyllde år då och jag idag så vi slog ihop våra kalas för sambons sida av släkten. På bilden under ser vi den äldste och yngste medlemmen av släkten, sambons morfar och syster-dotter!
Denna tårta bjöd jag på när min släkt var här i söndags =) Mamma och pappa har hjälpts åt att baka den, ananas-tårta, enligt mina önskemål, och jag bara älskar den!! tack hörreni för hjälpen!
Mamma, jag, morfar och mormor. Togs inga foton alls med vår kamera under kalaset, utom precis här när de sjöng för mig, tyvärr.. Jag tänkte inte på det och hann inte riktigt med.
Här är min sambo =) han har gjort dagen idag helt underbar! I morse var han uppe tidigt och bakade scones åt mig och sjöng dessutom hela "ja må hon leva" när han kom in med frukostbricka på sängen, vilken kille va?!
Yda, Daisy och jag med frukost-brickan =) Ser ni "tulpanen" på brickan? Kalle menade påsklilja, fniss... Han tog den ur vasen i köket och pyntade brickan med, sötisen!
För er som, mot för modan, har missat Daisy, så är det min delfin som sover i sängen hos mig varje natt och har gjort större delen av mitt liv. Kalla mig löjlig, själv är jag stolt över min kompis Daisy ;)
Mina älsklingar! Vi var hemma hos mamma och pappa ikväll. Alltid några gånger under stunder jag är där, så hamnar jag på golvet och klappar hundar. Yda och Dusty, bästa!
Mamma och pappa bjöd på "kvällsmat" ikväll = kräftor, räkor, vitlöksbröd, ägg - mumma! Så sanslöst gott och precis lagom.
Jag har fått så mycket gratulationer via sms, live och via facebook idag så det är inte klokt, det värmer så gott i hjärtat! Blir verkligen så glad över det och hade kunnat nöja mig med det och skippa alla presenter och allt firande och ståhej, som det alltid blir kring födelsedagar. Gratulationer och frukost på sängen - det är det som betyder mest en sådan här dag!
Nästa år firar jag dessutom födelsedagen med ett barn, en härlig och fantastisk känsla!!
Nu ska jag umgås sista stunden med sambon innan det är dags att sova.
Ha det så bra allesammans, kramar!
