Idag var min stora häst helt underbar. Att han är barn-kär, det visste jag redan. Djur brukar vara måna om barn, men Armani är något ut över det vanliga. Man riktigt ser på honom vilken lycka det är när barn är nära honom!!
Idag var Milton med i stallet, vilket brukar gå jättebra. Men en hel eftermiddag på baby-café och bara en timme kvar till mat, så var det en mindre nöjd Milton. Första stunden gick bra, men mot slutet var det höööögljutt. Jag hade släppt in hästarna, Milton satt i vagnen och skrek högt utomhus medan jag tog hö. Jag hade stängt Malvas box, för hon har en tendens att gå ut om inte jag är där, hehehe.. Men Armanis box är alltid öppen när jag är där, han går i princip aldrig ut kan jag stolt säga!
Men idag vandrade han ut ur sin box, när Milton skrek som värst, går mot ytterdörren där han stannar, kikar ner i vagnen och liksom undrar varför bebisen sitter där och skriker. När han sedan har kollat läget och innan jag riktigt har hunnit fatta vad han gjort, så har han lagt i backen och gått in i sin box igen och fortsatt äta.
Jag blev nästan tårögd och tyckte det var lite speciellt. Svårt att förklara situationen såhär i en text, men för mig som känner denna häst (som i sig verkligen är en mindre social varelse, fniss..) så är sådana här situationer mycket speciella och jag blir genast (om möjligt!) lite extra stolt över min fina Armani.
Nej, nu blir det te, TV och soffhäng. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar