En liten återblick från hennes liv, och vårt liv tillsammans med henne!
Här är Yda 5 veckor. Vi var först på plats med att titta på valparna, vilket alltid är en klar fördel tycker vi - vi fick ju välja valpis först!!
Jag ville ju minsan inte ha en liten blandras, jag är egentligen inte för blandrasavel, men titta kunde jag väl ändå göra, Kalle ville prompt göra det, hrm..
Och om det, mot förmodan blev en valp från denna kull, så hade jag lite krav faktiskt, haha..
Dock stämde mina krav så väl in på Yda. Jag gillar mörka djur bäst, helst svarta och Yda var mörkast i kullen. Dessutom var hon förstfödd och det var också en önskan från min sida (av någon anledning!).
Men det var egentligen detta som tillslut fick oss att välja henne. Hon var klart tuffast i kullen, mest framåt och mest vaken och nyfiken på allt och alla. det tycker jag är en bra grundförutsättning och det är det jag tittar efter när jag är ute efter en hund. Okej, det låter som jag har haft många hundar, men är i alla fal uppväxt med hundar och inbillar mig att det är bra förutsättningar på en hund, detta var vår första egna....!
Såhär liten och pluttig var hon när hon var 10 veckor gammal, tur att hon fortfarande är liten, för hon sover alltid mellan våra kuddar, fortfarande. Hon var förresten även minst av valparna i kullen.
Här fyller Yda ett år, förra året i oktober. Kolla färgskillnaden på henne - från att ha varit nästan svart när vi valde henne, till att bli creme-färgad på bara ett år, häftigt!
Bästa vännen är såklart Dusty, mina föräldrars rottweiler. Yda är ungefär i storlek med hans huvud, men det är fantastiskt att se dessa två leka och busa tillsammans. Jag var lite nervös i början över att han skulle vara hårdhänt eftersom han är så mycket större än henne, men han är verkligen så snäll mot henne och är det någon som är dryg och hårdhänt så är det nog Yda, typiskt småhund, kanske....?
Här är hon bara så bedårande söt, behövs ingen annan försklaring va?
Förstår ni att man smälter när dessa ögon tittar på en, jag blir alldeles tårögd!
Hon är bara så himla bra, vår Yda. Det var Kalles hund från början, jag har i efterhand betalat min del av henne så vi nu bägge äger henne. Dock är hon nog mest min, hon är mycket "mammig" och vill gärna vara nära mig.
Jag är dessutom uppväxt med stora hundar och självklart är även de mysiga att ha i knäet, men när Yda kryper upp och lägger sig i knäet (vilket hon gör typ 100 gånger varje dag) så är det så härligt. Av alla ställen i hela lägenheten, eller var vi än är så kommer hon och kryper upp i mitt knä, oavsett hur jag än sitter - för i knäet, där ska hon vara, enligt henne.
Dessutom är denna lilla loppa så fantastiskt lydig. Trots att vi bor i stan så går hon lös i princip överallt och lyder alltid. Hon är med flera gånger i veckan när jag rider och springer med - även där alltid 100 % lydnad och vet kommandona och vad som gäller. Hon är så lojal och vill alltid vara till lags, älskar busa och mysa och är tillräckligt tuff för att hålla en rottis i schack, haha..
Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet, men någon måtta får det väl vara. Jag ska dessutom jobba imorgon hela dagen, så det är väl bäst att jag rundar av.
Yda ligger (såklart!) i mitt knä nu. Hon vill säkert krypa ner mellan kuddarna och sova hon också.
Godnatt mina vänner, kram på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar