Längtan och Saknad

Har sagt det tidigare, och säger det igen - tiden för bebis-väntan bara försvinner!!
Dock känns det både bra och dåligt. Så mycket som ska hinnas med innan dess. Dock vill jag ha väntan över. Vill ha bebisen utanför nu, vill kunna röra mig obehindrat, vill slippa ha ont. Men framför allt vill jag kunna rida igen. Saknar mina hästar så mycket och har allt som oftast så fruktansvärt dåligt samvete när jag kör ifrån dem i stallet. Men jag orkar inte och jag kan inte, det är bara att inse.
Och nu när vädret har slagit om och blivit härligt vår-väder så känns det extra tråkigt. Jag som älskar våren som himla mycket och älskar att ha häst på våren. Hade hellre varit utan sommaren. Att se stallkompisarna rida var och varannan dag och inte själv kunna ta en tur, att knappt orka ta den där promenaden med hästarna längre.

Ja jag har abstinens och tycker det är riktigt riktigt jobbigt. Saknar samhörigheten med hästarna. Tar mig knappt för att ta in dem för att borsta eller bara gå ut i hagen och mysa med dem. Det är inte roligt när det är det enda man kan göra.
Malva bara älskar när jag kommer ut och traggar med henne, vilket är så härligt även om det dåliga samvetet bränner, hon vill ju bara att jag tar med henne ut från hagen och ger henne den uppmärksamhet hon förtjänar.
Armani däremot blir sur. Han vänder när han ser mig i hagen och vill inte alls ha min närhet. Han blir sådan när jag inte ger honom det han förtjänar och det gör så ont i mitt hjärta. Dessutom veta att det faktiskt är "mitt fel" på något vis. Skillnad när han var skadad och inte fick ridas på nästan ett år. Det var också jobbigt, men det gjorde jag för honom, detta gynnar inte honom alls.

Nej nog om det, hoppas det var en intressant läsning för er, haha.. Gnäll, gnäll, gnäll! Samtidigt skrivs allt här inne för mig, de som vill får läsa och vissa inlägg får ni hoppa över om ni vill =)
Hoppas allt är bra med er övriga. Kram på er!